tisdag 21 juni 2011

Oförsäkrad

Det är konstigt... Att en annan människas olycka kan kännas så mycket, trots att hon sitter på andra sidan av ett stort hav. Vi har aldrig träffats men hon har gjort ett alldeles underbart armband till mig. Kanske är det för att jag äger något som hon gjort med kärlek som det känns som det gör. Ikväll har jag gått igenom hennes Etsy Shop för att se om det var något jag ville ha eller som jag kunde köpa som present för att hjälpa till med hennes sjukvårdskostnader. Det blev ett "tree of life"-hänge till mig och sen hängde en kompis på och beställde halsband till sin fru och svärmor. Ett annat "tree of life" jag köpte ska nog min svärmor få, och sen hittade jag ett halsband jag tror mamma kommer att gilla. Det var inte direkt ett svårt beslut, för jag vet att hon gör väldigt vackra saker och trots att vi aldrig setts känns det som om jag känner henne.

Jag är så tacksam för att bo i ett land där man inte behöver bli svårt skuldsatt av att bli eller vara sjuk. Tänk om vi skulle behöva betala vad vår vård och våra mediciner verkligen kostade. Och sen gnäller folk om att det tar för lång tid att komma upp i Högkostnadsskydd på apoteket.

måndag 20 juni 2011

Fiskbullsrisotto, någon?

Jag har roat mig med att se hur lång tid det tar innan jag verkligen måste gå och handla. När brödet tog slut drog jag fram bakmaskinen och grävde fram en påse mjölmix. Det är nog mjölken eller filen som kommer att bli den begränsande faktorn... Det finns lite drygt en liter mjölk kvar men det är oklart hur länge den håller. Jäkla karl till att öppna den färskaste först istället för tvärt om. Vår kyl är väldigt kall men det är inte nån nackdel för saker i den håller ganska länge har jag märkt.

Dagens skörd ur kylens djup var en bit halvdeprimerad paprika, en morot, en färsk lök och en bit selleri som jag inte vet hur länge den bott där. Efter att ha trimmat bort de tråkiga delarna hackade jag grönsakerna och fräste upp dem. Det fanns lite råris kvar så det fick fräsa med innan jag hällde på buljong. Enkelt och bra, och så långt inte så konstig mat.

Sen var det det här med fiskbullarna... Jag gillar fiskbullar, faktiskt. Men det är det bara jag som gör, så de där burkarna står i skafferiet och bidar sin tid. Men eftersom det bara var jag som skulle ha middag idag så fick fiskbullarna stå för proteinintaget. Såsen såg fruktansvärt tråkig ut (mest tapiokastärkelse där misstänker jag) så jag sköljde av dem och blandade ner i riset när det började se klart ut.

Helt okej middag, och jag behövde inte handla idag heller ;) (Sen kanske jag gör det ändå, men jag behöver inte)

måndag 13 juni 2011

Ha ha.

Den där uveiten jag gnällde om för ett och ett halvt år sen. Still going strong... Kanske skulle virka en ögonlapp som den här: http://woowork.blogspot.com/2009/11/uveitis-its-alrightis.html

Fast nu verkar det som om det går att trappa ner droppandet lite igen. Det kommer nog aldrig bli helt 100% bra utan ögondroppar, men kommer jag ner till en droppe om dan eller varannan dag igen så kan jag ju vara glad. Perspektiv... Så underbart.

Jag gör framsteg med Sallys säl, den har nu en stjärtfena. Det som är kvar att göra är att sy ihop framlabbarna och lista ut hur de ska sitta för att sälstackarn inte ska få slagsida. Sen ska den tjusiga volangkjolen sys fast också, men det är nog inte så svårt. Det krångligaste tror jag blir att lokalisera den svarta broderitråd som jag VET finns någonstans så att sälen kan få ögon och mun.